IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-TRUGA. (†) med våld l. stort besvär l. mot vad som är naturligt l. passande söka bringa l. pressa in (ngn l. ngt i ngt); äv.: inpränta (ngt) i (ngn); äv. i uttr. intruga ngn för ngt, med pock vilja göra ngn till ngt. Iche deste mindre jntrugar och förswarar H:r Adsessoren .. mehrbe:te Jöns Persson för klockare. VDAkt. 1678, nr 18. Jag tilstår at Ert omak är mindre, om I intrugen honom Edra eller andras ord som Oracler. Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754). Öfvers. hoppas, att de fleste Läsare skola gilla hans grannlagenhet, att icke intruga sina enskilta tankar. AJourn. 1815, nr 15, s. 3. Han (dvs. Erik av Pommern) försökte att i capitlena och stiften intruga osedliga och otjenliga biskopar. Reuterdahl SKH III. 1: 111 (1863). De törnroslifvets mysterier, som han (dvs. Almqvist) öfver allt intrugade i lifvet och konsten. Lysander Almqvist 183 (1878). —
-TRUMFA, -ning. (vard.) med mer l. mindre våldsamma l. grova l. själlösa metoder (söka) tvinga (i ngn ett kunskapsstoff l. en åsikt l. färdighet o. d.), inplugga. PedT 1896, s. 221. Genom att ihärdigt och samvetsgrant intrumfa i en klok människa att hon är dum, skall man lyckas förslöa hennes förstånd. Bergman JoH 5 (1926). Den på högskolan intrumfade teorin. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 84 (1929). —
-TRUMLA, v. (†) med trumslag beledsaga (en samling personers) intågande. Sjung, spela, klämta, ring! Stendecker, hvad du heter, / Intrumla Procession! Bellman (BellmS) 4: 147 (1771).
