INTRODUKTÖR in1trωduktö4r l. -tro- l. -trå-, l. -œ4r, äv. 01—, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(introducteur (-duk-) 1650—1796. introduktör 1878 osv. intrudugteur 1694)
Etymologi
[av fr. introducteur, av lat. introductor (jfr ä. eng. introductor), vbalsbst. till introducere (se INTRODUCERA); jfr eng. introducer]
1) person som ledsagar ngn in ngnstädes; numera bl. tillf. i anv. som uppfattas ss. bildl. i förh. till 2; jfr INTRODUCERA 2. FoU 17: 279 (1786). Vid den underjordiska domen tjenstgör han (dvs. den egyptiske guden Anubis) såsom ”introduktör” i domssalen. NF 19: 285 (1895).
2) person som ledsagar (o. presenterar) en annan person (i sht ett främmande sändebud o. d.), då denne mottages i audiens hos en regent l. högt uppsatt statsman o. d.; person som vid ett hov o. d. är anställd för att på detta sätt biträda främmande sändebud o. d.; i fråga om sv. förh. numera företrädesvis i uttr. introduktör för främmande sändebud, under utrikesdepartementet sorterande, oavlönad tjänsteman som har till huvudsaklig uppgift att ledsaga o. ceremoniellt biträda en beskickningschef, då han hos konungen avlämnar sina kreditivbrev; jfr INTRODUCERA 2 a. Tillijka mädh introducteuren kundhe en af Rijkzens Rådh hempta hånom (dvs. den portugisiske gesanten) upp, och R(iks) Marschalchen möta hånom på trapporna. RP 14: 236 (1650). Introduktören för främmande sändebud. SFS 1878, nr 39, s. 7. Mina vänner ministrarna voro bägge närvarande för att tjänstgöra som introduktörer. Cavallin Kipling Emir. 88 (1898). Borenius kom .. för att bedja mig bli hans introduktör och tolk hos furst Obolenski. Ahrenberg Männ. 5: 245 (1910).
4) (tillf.) person som sprider upplysning om o. därigm skaffar insteg åt nya åskådningar o. d.; jfr INTRODUCERA 5. Stridsberg (har) i mindre vanlig utsträckning tjänstgjort som introduktör av sanningar utifrån. SvD(B) 1927, nr 177, s. 7.
