INTROSPEKTION in1trωspäkʃω4n l. -tro- l. -trå-, l. -spek-, äv. 01—, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
Etymologi
[jfr t. introspektion, eng. o. fr. introspection; till lat. introspicere (sup. -spectum), av intro, inåt (jfr INTER-, INTRA-) o. specere, spicere, se, skåda (jfr SPECIES, SPÅ)]
psykol. iakttagelse av det egna själslivet, inre åskådning l. varseblivning, själviakttagelse, självobservation. Larsson PoesLog. 10 (1899). Psykologien är i sista hand baserad på introspektion. Bjerre Själsläk. 105 (1914). Under den psykologiska introspektionens mödor. Siwertz JoDr. 69 (1928).
