INUNDATION in1undatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. inundation; av lat. inundatio (gen. -ōnis), till inundare (se INUNDERA)]
geol. o. geogr. översvämning; numera knappast br. utom ss. förled i ssgr. Så lärer man ej allenast lätt kunna föreställa sig, hvad verkan inundationen uti den stora flodstiman kunnat hafva på Taberget. VetAH 1760, s. 18. Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
Ssgr (geol. o. geogr.): INUNDATIONS-BÄDD. benämning på den mark som är översvämmad av ett vattendrag vid normalt högvatten. Fennia VII. 2: 24 (1892). Därs. 36: 247 (1915). —
