IRRELIGIÖS ir1elig1iø4s, l. -lijø4s l. -liø4s, l. -liʃø4s, l. 010—, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. irreligiøs, t. irreligiös, eng. irreligious; av fr. irréligieux (f. -euse), av lat. irreligiosus, av in- (se IN-, pref.2) o. religiosus (se RELIGIÖS)]
som är likgiltig för l. fientligt stämd mot religionen; som saknar religiöst sinnelag; gudlös, ogudaktig; om tänkesätt, yttrande o. d.: som vittnar om l. röjer l. är en följd av ett dylikt sinnelag. Irreligiösa skrifter. LittT 1795, s. 122. En irreligiös filosofi. Leopold 4: 256 (c. 1820). Irreligiös är den människa, som icke vet av något heligt, som icke förnimmer något av helgd i livet. Aulén AllmTron 110 (1923).
