IRREPARABEL ir1epara4bel l. 01—, adj. -bla. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. irreparabel, eng. irreparable, fr. irréparable; av lat. irreparabilis, av in- (se IN-, pref.2) o. reparabilis (se REPARABEL)]
som icke kan repareras l. botas l. (av)hjälpas l. godtgöras, obotlig, ohjälplig. Han begick en irreparabel dumhet. Een obotelig och irreparabel skada. RARP 7: 111 (1660). Malmgren Förf. 1: 64 (1929).
