(vard.) ss. uttryck för känsla av motvilja, förargelse l. otålighet, ringaktning o. d.: usch, asch, äsch, fy (baj). Tamm FonetKännet. 50(1887). Isch, att Johnsson ska dricka så mycket! Bergman HNådT 53(1910). Hon som kastade på nacken och sade ”isch” åt allting. Lindqvist Herr. 82(1917).
