SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
ISTÅND- iston3d~, äv. 30~.
Etymologi
[ssgsform till uttr. i stånd, av I, prep., o. STÅND]
i ssgr, betecknande att ngn håller l. sätter ngt i stånd l. lagar att ngt kommer till stånd.
Ssgr (utom i p. pf. o. ss. vbalsbst. nästan bl. i skriftspr.): ISTÅND-BRINGA, v. [jfr d. istandbringe] (föga br.) laga att (ngt) kommer till stånd, åstadkomma (ngt). Önskligheten af .. att iståndbringa spanmålsmagasin i hvarje härad. Schybergson FinlH 2: 146 (1889).
-HÅLLA. [jfr d. istandholde, t. im stande halten] (föga br.) hålla (ngt) i godt stånd l. skick, hålla i ordning. (En apparat som) hvarken är konstig at förfärdiga eller svår at iståndhålla. KrigVAH 1827, s. 39. TT 1885, s. 81.
-SÄTTA, -ning. [jfr d. istandsætte, t. in stand setzen]
1) laga att (ngt) (åter) kommer i godt stånd l. skick, reparera l. restaurera (ngt); upprusta, göra i ordning; äv. i uttr. iståndsätta ngt till ngt. 2RA 3: 553 (1734). Ståthållarhuset .. (skall) skyndsamt .. iståndsättas till logement åt nya öfverståthållaren. HT 1918, s. 196 (1809). Iståndsättning af resp. regementens materiel. SFS 1908, Bih. nr 99, s. 3.
2) sätta (ngn) i stånd (till ngt l. att göra ngt); numera nästan bl. (mindre br.) i p. pf. Så är ock nödigt, om lärde .. män skola .. iståndsättas sina skyldigheter fullgöra, att de blifva tillräckligt lönta och underhållna. KyrkohÅ 1908, s. 219 (c. 1777). (Gm G. III:s understöd) blef Leopold .. iståndsatt att egna sin tid och sina krafter åt skaldekonsten. Nyblæus Forskn. I. 1: 133 (1873, 1879). GHT 1896, nr 92 B, s. 1.
Ssg (till -SÄTTA 1): iståndsättnings-arbete. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 170.
Avledn. (till -SÄTTA 1): iståndsättlig, adj. (föga br.) möjlig att iståndsätta. Vrak kallas ett fartyg, som lidit sådan skada att det icke mer är iståndsättligt. Lang FinlSjör. 1: 88 (1890). SFS 1921, s. 660.
Spoiler title