SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
ITACISM i1tasis4m, r.; best. -en. Anm. I ä. tid användes även formen itacismus. SvLitTidn. 1817, sp. 301. Rydqvist Resa 243 (1838).
Etymologi
[jfr t. itazismus, eng. itacism, fr. itacisme; avledn. av gr. ἦτα, namn på bokstaven η, uttalat i överensstämmelse med nygr. uttal ss. īta]
språkv. om det i nygrekiskan gängse uttalet av den forngrekiska vokalen η ss. ett i-ljud, ävensom om det av den tyske humanisten J. Reuchlin († 1522) införda bruket att i överensstämmelse härmed i forngrekiska ord uttala vokalen η (ävensom vissa andra vokaler l. diftonger, ss. ει, οι, υ, υι) ss. ett i-ljud. SvLitTidn. 1817, sp. 300. 2NF (1909).
Spoiler title