SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-TAG. [vbalsbst. till taga i] (†) tag, grepp; jfr -TAGA 3. Du är ej den man at styra den Högstas hämde-svärd. Du dignade vid första itaget. Rutström Schiller 57 (1799).
-TAGA, -ning.
1) (föga br.) färg. nedlägga l. neddoppa (ngt som skall färgas i färglösningen). Man omrör (vid färgning) soppan väl och itager godset. AHB 38: 24 (1869). Därs. 56: 4 (1871).
2) (numera knappast br.) bärgv. i p. pf. i adjektivisk anv., om bärgsparti: som gm sprängning blivit sönderspräckt, men likväl ligger kvar i sitt ursprungliga läge. JernkA 1824, s. 186.
3) (†) taga itu med (ngt), ”ta i”, ”hugga i”; äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: som gärna ”tar i” l. ”hugger i”, arbetsam, villig. VDAkt. 1691, nr 255. Heela vårt kiörckiotaak är .. så förfallit at man befrucktar der det icke nu straxt med alfvar itages och giörs aldeles å nyo, Faller Heela Taaket in i Kiörckian. Därs. 1695, s. 984. (Pigan) ä' minsan båd' villig och itagande. Knorring Torp. 2: 83 (1843).
Spoiler title