I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
I-STÄD, n.; best. -et; pl. =. (i(j)- c. 1616—1784. y- 1716—1738) [fsv. istaþ, istädh (resp. y-), sv. dial. istäd, motsv. isl. ístað; till stammen i standa, stå (se d. o.); med avs. på bildningssättet jfr isl. ístig, stigbygel, till stíga] (†) stigbygel. När .. (uppsalakonungen) på möten till häst stegh / Nårgis konungh hölt hans ijstädh. Messenius Christm. 247 (c. 1616). Ullenius Ro § 370 (1730). Dähnert (1784). —
-SUGA, -ning. (föga br.) suga i sig (ngt); äv. i uttr. isuga sig ngt. Dalin (1852). Berndtson (1880).
