publicerad: 1934
JAKA ja3ka2, v. -ade ((†) ipf. -te Fosz 77 (1621)). vbalsbst. -AN (†, Schroderus Comenius 903 (1639)), -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under bejahung)), -NING (†, Linc. (1640), Widegren (1788; med hänv. till bejakning)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(iacha c. 1600. iacka 1631—1653 (: iackordh). jackkia 1589 (: jackkiade, ipf. ind.). jaka c. 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. iaka; avledn. av JA. Med avs. på bildningssättet jfr NEKA. Ordet är en tidigast i ÖgL anträffad fsv. nybildning som ersätter det äldre, ännu i y. fsv. vanligare iat(t)a, iæt(t)a (se JÄTTA, v.2). — Jfr BEJAKA]
1) säga ja, giva ett ”ja” ss. svar; ofta i uttr. jaka till ngt, besvara ngt med ja, bejaka (ngt); i p. pr. äv. i adjektivisk anv., med överförd bet., om svar: som är l. innebär ett ja; äv. mer l. mindre bildl.; förr ngn gg tr., i sht i uttr. jaka en fråga; jfr BEJAKA 5. Svara jakande på en fråga. Tå sägher Ordinarius .. til honom. Wiltu tå (osv.). .. När han tå til alt thetta iakat haffuer (osv.). LPetri KO 80 b (1571). Nordenflycht QT 1746—47, s. 73. Öfver allt (på Island) har frågan (om huruvida en isländsk folkförsamling borde sammankallas) jakats. VRydberg i GHT 1873, nr 164 A, s. 2. Jakande svar. 1NJA 1874, s. 11. Julia jakade till frågan. Rydberg Ath. 142 (1876). Heidenstam Dag. 146 (1900, 1909). jfr (†): Och varde then, som med the fleste rösterne .. vald är (till ledamot i Svenska Akademien), genast understäld en ny omröstning med svarta och hvita kulor, af hvilka the förre neka och the senare jaka. 1SAH 1: 24 (1786, 1801).
2) bifalla, samtycka, gå in på ngt.
a) intr.: giva sitt samtycke (till ngt), gå in l. med (på ngt); i sht i uttr. jaka till ngt. SkrGbgJub. 6: 118 (1589). När som då Gud will sielf til Gifftermålet jaka, / Så är man säker nog (osv.). Brobergen 25 (1692, 1708). Nicander GSann. 13 (1766). (Svenskarna) jakade gerna till att taga en sådan herre och man (som Svante Sture) till riksföreståndare. Fryxell Ber. 2: 222 (1826). (Adjutanten sade:) Mina händer äro orena. Låt mig .. få tvätta dem. Tsaren jakade med en tungsint nick. Heidenstam Karol. 2: 243 (1898). Jaka till allt vad man begär. Östergren (1929).
b) (†) tr., med avs. på (ngt som är föremål för ngns) begäran l. bön l. förslag o. d.: bifalla, bevilja; äv. med indirekt personobj. Alt thet alle Suenske begäradhe, wardt strax jakat och samtyckt. OPetri Kr. 326 (c. 1540). RP 10: 429 (1644). (Ragnar) begärde .. (Tora) sig till Drottning. Detta blef honom jakadt. Fryxell Ber. 1: 54 (1823).
3) (†) med avs. på uttalande, mening, åsikt o. d.: instämma i, ansluta sig till, godkänna, gilla; dels intr. i uttr. jaka till ngt, ansluta sig till l. instämma i ngt, dels tr. Alt thet min Herre gerna hörer. / Fast thet än land och folck förstörer, / Iakar iagh, Ia Herr, thet är gott. Fosz 46 (1621). Fryxell Ber. 1: 108 (1823: till). Att en hustru jakar och medger hvad mannen säger, det är en obetydlighet, men hon skall tycka som han. FRuneberg (1878) hos Söderhjelm Runebg 2: 538.
4) (numera knappast br.) medgiva sanningen av (ngt); erkänna, tillstå (ngt); bekräfta (ngt); dels intr. i uttr. jaka till ngt, dels tr.; stundom svårt att säkert skilja från 5; jfr BEJAKA 3. At Döden är en Sömn, .. / dät iakar wårt Förnuft. Warnmark Epigr. C 3 a (1688). At vi äga brist uppå penningar, är redan en så allmänt jakad sak, at ... SvSaml. 6: 305 (1766). Axel hade ofta .. jakat till andras omdöme, att .. (grevinnan) var ganska vacker. Knorring Cous. 3: 10 (1834). Mot Kolumbus' klassiska auktorer, som jakade färdens möjlighet, ställdes andra, som nekade den. OoB 1892, s. 398.
5) (†; se dock b) påstå, försäkra (ngt); stundom svårt att säkert skilja från 4; jfr BEJAKA 4. Hwadh .. (den försiktige) icke rätt weet, thet wachtar han sigh före til at jaka, eller neka. Schroderus Comenius 811 (1639). Detta (dvs. att runorna kommit från Oden) understår jag mig likväl hvarken at jaka eller neka. Lagerbring 1Hist. 1: 453 (1769). Somliga antaga såsom regel, att den, som jakar ett factum, han måste bevisa detta. Schrevelius CivPr. 262 (1853). — särsk.
a) i uttr. jaka sig göra ngt, påstå l. förklara sig göra ngt. Fast än .. (lapparna) iacka sig troo (på uppståndelsen), Neka dee dhen lickuell för den som dhe betro sig seya före. KyrkohÅ 1914, s. 425 (1631). CollMedP 1671, s. 3.
b) (fullt br.) språkv. o. log. om sats l. uttryck l. ord o. d.: angiva (ngt) ss. värkligt; i sht i p. pr. l. p. pf. i adjektivisk anv.: affirmativ, positiv. Lallerstedt Slutk. 5 (1739). Ett omdöme grundadt på öfverensstämmelse kallas jakadt. Boivie SvSpr. 13 (1834). Två negativa partiklar (som i svenskan jaka) neka i grekiskan. Almqvist GrSpr. 227 (1837). Den nekande satsen uttrycker raka motsatsen af den tanke, som uttryckes genom den jakande. Svedbom Satsl. 6 (1843). Borelius Log. 13 (1863). Affirmativt .. kallas ett omdöme, som jakar eller bekräftar något. NoK 39: 6 (1925).
c) mat. i överförd anv.: angiva (en matematisk storhet) ss. positiv; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: positiv. Jakade kallas de (storheter), som äro större än intet. Palmquist Alg. 1: 8 (1745). Därs. 9. ASScF 4: 42 (1853, 1856).
d) fys. i överförd anv., i p. pr. o. p. pf. med adjektivisk bet.: laddad med positiv elektricitet, positiv. VetAH 1763, s. 323 (p. pf.). Et Åskeslag ifrån et nekande moln till et jakande. Därs. 1804, s. 68.
6) (†) lova l. tillförsäkra (ngn ngt). Skolande vi .. jaka hvarandrom vår tro. Björner Fridth. 9 (1737; isl. orig.: jata).
Särsk. förb.: JAKA MED10 4. (föga br.) till 1, 3: säga ja, instämma. Jaka med, som en bonde på riksdagen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Björkman (1889).
Ssgr (†): A: JAK-ORD. (jak- 1609—1893. jake- 1626—1867. jaks- 1801)
1) till 2; i uttr. (få l. giva) jakord till ngt (äv. på ngn), (få l. giva) jaord, samtycke till ngt (osv.); särsk. i fråga om samtycke till äktenskap. Ladislaus hafuer iaakord fådt / På Tisbe, den han hafuer kiär. Asteropherus 39 (1609). Att hon icke allenast hade giffwitt honom Jaakordh, uthan tagitt fästningeringh aff honom. VDAkt. 1685, nr 157. 2RARP I. 2: 97 (1720). På den goda försäkran gaf jag mit Jaksord til Båtens befragtande. TörngrenMål. 172 (1801).
2) till 4: medgivande; bekräftelse. Fosz 214 (1621). Peringskiöld Wilk. 253 (1715). London, där, efter alla förnuftige och uplyste mäns jakord, Domstolarne och Underhuset utgöra den klyftigaste Vältalighets-Lag och Riddarhus-Skola, som finnes i hela verlden. SvMerc. 1765, s. 257.
3) språkv. o. log. till 5 b: ord varmed man anger l. framhåller en utsaga l. ett (ifrågasatt) förhållande ss. värkligt, jakande ord. Linc. (1640). Weste (1807). Jakeorden: ja, jo. Thorelius SvSpr. 7 (1867). Björkman (1889).
-ORD, se A.
D: JAKS-ORD, se A.
Avledn.: JAKARE, m.||ig. [y. fsv. iakare (CodUps. C 20 40)] (föga br.) till 3: jasägare, ”jabroder”. Dalin Arg. 1: 6 (1754). Crusenstolpe 1720 117 (1837). LoW (1911).
Spoiler title
Spoiler content