SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAKOBIN jak1ωbi4n, äv. ja1k-, l. -o- l. -å-, sbst.2, i bet. 1 o. 2 m.||ig., i bet. 3 m. l. r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. jakobiner, eng. jacobin; av fr. jacobin, urspr. ellips av frère jacobin, jakobinmunk, av mlat. jacobinus, adj., avledn. av Jacobus (se JAKOB 1 b)]
1) [benämningen beror på att dominikanernas första kloster i Frankrike var det 1219 grundade Sankt Jakobsklostret i Paris] (i sht i fråga om ä. franska förh.) medlem av dominikanerorden. Du Paty Italien 1: 91 (1799). NF 7: 1019 (1883).
2) [benämningen beror på att den ifrågavarande klubbens avdelning i Paris 17891794 hade sin möteslokal i ett f. d. jakobinkloster] i sht hist. medlem av den under den stora franska revolutionen värksamma jakobinklubben; äv. (i fråga om förh. under tiden för franska revolutionen o. under årtiondena närmast efter denna) i överförd anv. (ofta nedsättande) om person utanför Frankrike som hyste l. ansågs hysa väsentligen samma politiska åsikter som medlemmarna av jakobinklubben l. i allm. revolutionära l. radikala politiska åsikter, revolutionär l. radikal frihetsvän, (ultra)radikal person, rabulist. (Den franska) NationalFörsamlingen .. (var) delad i 2:ne Hufvudpartier, hvaraf det ena höll med Jacobinerne, och det andra med .. de Foglige. SP 1792, nr 171, s. 1. CAEhrensvärd Brev 1: 235 (1793). En smula Jacobin har jag också varit från barndomen. Tegnér (WB) 4: 188 (1822). (G. A. Reuterholm var) en underlig blandning af despot och frihetsvän, af aristokrat och jakobin. Warburg LittH 64 (1880). Sedan slagordet ”jakobin” upphört att vara gängse, betecknades samma politiska åsigter såsom ”liberala”. ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 46. SvH 8: 223 (1905; i fråga om sv. förh. 1800). Almquist VärldH 7: 90 (1928). jfr Hellquist Namn 11 f. (1918).
3) zool. jakobinduva. Rebau NatH 1: 438 (1879). Wirén ZoolGr. 1: 178 (1896).
Ssgr: A: (jfr 3) JAKOBIN-DUVA. zool. (individ av) tamduvevarieteten Columba cucullata Lin., vilken kännetecknas av en kapuschongliknande fjäderperuk påminnande om jakobinmunkarnas huvudbonad, kapucinduva, kronduva, perukduva. Nilsson Fauna II. 2. 1: 142 (1828). Dalin 2: 767 (1855).
(1) -KLOSTER. (jakobin- 1925. jakobiner- 1878) (i fråga om ä. franska förh.) dominikanerkloster. Wallis Verldsh. 5: 495 (1878).
(2) -KLUBB. (jakobin- 1879 osv. jakobiner- 17911903) i sht hist. dels, i sht i sg. best., benämning på en i Frankrike under den stora franska revolutionen värksam, revolutionär o. radikal politisk klubb l. sammanslutning; dels (i fråga om förh. under tiden för den stora franska revolutionen) om utanför Frankrike förefintliga revolutionära l. starkt radikala sammanslutningar vilka bildats med den franska jakobinklubben ss. förebild. Den så kallade Jacobiner-Clubben (i Paris). PT 1791, nr 13, s. 2. Hedin Rev. 227 (1879). De s. k. Jakobin-klubbar som uppstodo på 1790 talet (i Sthm). Lundin o. Strindberg GSthm 429 (1881). Söderhjelm Kulturförh. 1: 48 (1903).
(1) -MUNK. (jakobin- 1885. jakobiner- 16801885) (i fråga om ä. franska förh.) Brask Pufendorf Hist. 229 (1680). Schulthess (1885).
(2) -MÖSSA. (jakobin- 1883 osv. jakobiner- 17921847) i sht under den stora franska revolutionen, först bl. av jakobinerna, senare allmänt (äv. utanför Frankrike) brukad toppmössa av rödt ylletyg, vilken i Frankrike var prydd med en stor, trefärgad kokard o. betraktades ss. symbol för republiken; frihetsmössa; äv. i bildl. anv. En röd Jacobiner-Mössa. SP 1792, nr 261, s. 2 (i fråga om franska förh.). Herremän, bönder och prester med jakobinermössan på (vid stortinget 1814). Palmblad Norige Bih. 100 (1847).
(1) -NUNNA. (jakobin- 1885 osv. jakobiner- 1885) (i fråga om äldre franska förh.) Schulthess (1885).
(1) -ORDEN. (jakobiner- 1635) (i fråga om ä. franska förh.) dominikanerorden. Schroderus Os. III. 2: 311 (1635).
B (numera nästan bl. i ssgr som hänföras till 1): JAKOBINER-KLOSTER, -KLUBB, -MUNK, -MÖSSA, -NUNNA, -ORDEN, se A.
Avledn.: JAKOBINISM, r. [jfr t. jakobinismus, eng. jacobinism, fr. jacobinisme] till 2.
1) hist. sammanfattande benämning på de politiska idéer o. strävanden som voro utmärkande för de franska jakobinerna; äv.: förhållande(t) att vara jakobin; äv. (numera bl. i fråga om ä. förh., arkaiserande) i överförd anv., dels ss. sammanfattande benämning på utanför Frankrike förekommande idéer o. strävanden som voro väsentligen samtidiga o. överensstämmande med de franska jakobinernas, dels (ofta nedsättande) om den (starkt) reformivrande l. revolutionära radikalism som framträdde under 1800- talets första årtionden. LittT 1795, s. 178 (i fråga om förh. i Polen). LBÄ 42—43: 27 (1800). I Politik, som i Vitterhet har jag alltid bekänt mig till moderata grundsatser, lika långt från Jacobinism som Despotism. Tegnér (WB) 4: 371 (1824). Jacobinismen har, tyvärr! slagit djupa rötter äfven i Sverige. Crusenstolpe Mor. 6: 46 (1844; yttrande av hertig Carl). SvH 8: 266 (1905).
2) (†) konkret, om det jakobinska partiet i Frankrike under den stora franska revolutionen. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
JAKOBINSK, adj. (-insk 1805 osv. -inisk 17981884) [jfr t. jacobinisch, eng. jacobinic] adj. till JAKOBIN, sbst.2 2. Ställen (i tidningen Telegraphen), som synts honom (dvs. G. IV A.) anstötliga, Jacobiniska eller förgripliga emot krönta hufvuden. Calonius Bref 344 (1798). De styrelser i departementen, .. hvilka (i Frankrike under revolutionstiden) tillsattes af jakobinska valmän. PedT 1890, s. 358. SvH 8: 193 (1905).
Spoiler title
Spoiler content