SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAKOB ja3kob2 l. -op2, i bet. 1, 2 a m., i bet. 2 b m. l. r.
Etymologi
[jfr t. Jakob, eng. o. fr. Jacob, senlat. Jacob(us); ytterst av hebr. ya´ăkōƀ]
1) manligt personnamn; särsk. i bildl. l. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 51 ff. (1901), Dens. Förnamn 58 ff. (1903)).
a) i anv. o. uttr. hänförande sig till den gammaltestamentlige patriarken Jakob. Jacobs Röst och Esaus Händer .. (dvs.) Annadt säya, och annadt meena. Grubb 372 (1665) [jfr 1Mos. 27: 22]. — särsk.
α) Jakobs stege, eg. om den till himmeln gående stege som patriarken Jakob enligt 1Mos. 28: 12 såg i drömmen; särsk. (numera mindre br.) bildl.; jfr JAKOBS-STEGE 1. Bönen är Jacobs stege, på hvilken vi stige vp til Gud. Scherping Cober 1: 353 (1734). — särsk. i överförd anv.
α') sjöt. = JAKOBS-STEGE 2 a. Ramsten 13 (1866). Stenfelt (1920).
β') bot. o. trädg. den till familjen Polemoniaceæ hörande örten Polemonium cœruleum Lin., vars bladställning ngt påminner om en stege, blågull, blåljus; jfr JAKOBS-STEGE 2 b. SvBot. nr 309 (1807). PrisförtAdelsnäsTrädg. 1905—06, s. 59.
γ') benämning på en lek med två deltagare vilka efter vissa, ngt växlande regler rita streck i var sin stegeliknande figur under tävlan att först uppnå ”stegens” topp. Norman GossLek. 182 (1878). (Lundin o.) Strindberg GSthm 268 (1881).
β) [jfr 1Mos. 32: 25] (föga br.) Jakobs höftsena, folklig benämning på stora höftnerven, ischiasnerven. Wretlind Läk. 3: 57 (1895).
b) i anv. o. uttr. (direkt l. indirekt) hänförande sig till aposteln Jakob den äldre, vilkens attribut i den religiösa konsten äro pilgrimsstaven o. musslan. — särsk.
α) [jfr t. jakobsstab, eng. Jacob's staff] (†) astr. i uttr. Jakobs stav, Orions bälte (se BÄLTE 1 d), jakobsstaven (se JAKOBS-STAV 3). VarRerV 3 (1538). GlJob 9: 9 (Bib. 1541). Juslenius 62 (1745).
β) (i folkligt spr.) jakobsdagen.
c) i uttr. Jakob, var är du, benämning på en om blindbock påminnande lek, varvid av tvenne deltagare med förbundna ögon den ene (”husbonden”) skall uppsöka den andre (”drängen Jakob”), med ledning av de ljud han får ss. svar på frågan: ”Jakob, var är du?” NSmåsakTidsf. 2: 8 (1822). Norman GossLek. 21 (1878). NordKult. 24: 20 (1933).
2) ss. appellativum; ss. senare led i ssgr.
a) i ssgr om person, ss. LIP-, STÖVEL-JAKOB.
b) i ssgr betecknande djur, ss. BLÅ-JAKOB.
Ssgr: A (†): JAKOB-STAV, -STEGE, se B.
B: (1 b) JAKOBS-BLOMMA, r. l. f. (†) bot.
1) jakobsört; äv. i förb. sankt jakobsblomma. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Rudbeck HortBot. 58 (1685).
2) den till familjen Compositæ hörande örten Cineraria maritima Lin.; äv. i förb. grå jakobsblomma. Rudbeck HortBot. 58 (1685). Linné Ungd. 1: 344 (1731).
(1 b) -BLOMSTER. bot. växt av släktet Senecio Lin.; jfr -BLOMMA 1, -ÖRT. HbTrädg. 6: 222 (1876). 2NF 25: 84 (1916; om Senecio elegans Lin.).
(jfr 1 b β) -DAG(EN). [jfr t. jakobstag] benämning på den dag (den 25 juli) som i almanackan är betecknad med namnet Jakob; jfr -MÄSSA. ASScF 6: Minnestal 1: 2 (1861).
-DALER, se JOAKIMS-DALER anm.
(1 b) -GRÄS. (†) i förb. sankt jakobsgräs, jakobsört. Franckenius Spec. C 2 a (1638).
(1 b) -HUMLE. (†) i förb. sankt jakobshumle, benämning på ett slags tidigt (omkring jakobsdagen) mognande humle. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645).
(1 a) -KAMP. (i vitter stil) eg. om patriarken Jakobs kamp med Gud (jfr 1Mos. 32: 24-28); särsk. bildl., om häftig inre (i sht religiös) kamp. Snoilsky 3: 126 (1883). Skulle själen glömma sin jakobskamp med Herran. Ek DödLiv 27 (1925).
(1 b) -LÖK. [jfr t. jakobszwiebel] (†) bot. benämning på lökarten Allium Schoenoprasum Lin., gräslök. Swartz Vothman 190 (1796).
(1 b) -MANTEL. [jfr t. jakobsmuschel, eng. Jacob's shell] zool. kammusslan Pecten jacobæus Lin., vars skal förr brukade fästas på dräkten på pilgrimer som besökt S:t Jakobs grav i Compostela. Rebau NatH 1: 717 (1879).
(1 b) -MÄSSA, r. l. f. [jfr eng. dial. James-mass] eg.: fest (under den katolska tiden) firad (omkring) den 25 juli till minne av aposteln Jakob den äldre; utom med syftning på medeltida förh. numera bl. (i fråga om ä. förh. l. i folkligt spr.) om jakobsdagen. Surströming blifver bäst vid Jacobsmässo. Linné Skr. 5: 206 (1732). SKL (1848).
Ssgr (i fråga om ä. förh. l. i folkligt spr.): jakobsmässo-dag(en). (-mässe- 16621807) Ekeblad Bref 2: 316 (1662). Möller (1790, 1807).
-marknad. Budk(Brage) 1925, s. 65 (1770).
(1 b) -PÄRON. [efter t. jakobsbirne. Namnet syftar på att ifrågavarande päronsort i Tyskland brukar mogna omkring jakobsdagen] trädg. benämning på en tidigt mognande päronsort. Eneroth Pom. 2: 170 (1866). LAHT 1899, s. 221.
(1 b) -STAV. (jakob- 1801. jakobs- 1640 osv.) [jfr t. jakobsstab, eng. Jacob's staff]
1) (förr) benämning på ett slags käpp innehållande en dold värja l. dolk; jfr DOLK-, VÄRJ-KÄPP. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
2) (förr) sjöt. nautiskt instrument bestående av en graderad stav med en l. flera mot densamma vinkelräta, förskjutbara, mindre stavar, vilket användes för uppmätning av höjdvinklar: gradstock (se d. o. b). Möller (1745; under bâton). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 50.
3) astr. Orions bälte (se BÄLTE 1 d); jfr JAKOB 1 b α; numera bl. i sg. best. Vassenius Alm(Skara) 1742, s. 31. 3NF 15: 347 (1931).
(1 a) -STEGE. (jakob- 1911. jakobs- 1811 osv.) [jfr t. jakobsleiter, eng. Jacob's ladder]
1) eg. om den till himmeln nående stege som patriarken Jakob enligt 1Mos. 28: 12 såg i drömmen; särsk. bildl.
a) (i sht i högre stil) om ngt som bildar l. söker bilda omedelbar förbindelse med himmeln l. Gud, himlastege. Atterbom i Phosph. 1811, s. 353. Den religiösa utvecklingens jakobsstege. Svensén Jord. 156 (1885). (Wennerbergs) sköna uttryck, att musiken är den Jakobsstege, som förenar himmel och jord. Annerstedt i 3SAH 17: 49 (1902).
b) (vard., skämts.) om hög stege l. trappa. Högt uppflugna på riktiga jakobsstegar stå målare .. och stryka husens fasader. Vallentin London 233 (1912).
2) i överförd anv.
a) sjöt. mindre, längs bramstångens akterkant sträckt lejdare; jfr JAKOB 1 a α α'. Björkman (1889). Smith (1916).
b) bot. örten Polemonium cœruleum Lin.; jfr JAKOB 1 a α β'. Lilja SkånFl. 128 (1870). Landsm. 1911, s. 712 (fr. Härjedalen).
(1 a) -STRÅT(EN). [efter ä. t. die jakobsstrasse] (†) astr. vintergatan. Bliberg Acerra 281 (1737).
(1 b) -ÖRT. [jfr t. jakobskreuzkraut, eng. St. James wort] bot. den till familjen Compositæ hörande örten Senecio Jacobæa Lin., vilken blommar omkring jakobsdagen, stånds; förr äv. i förb. sankt jakobsört; jfr -BLOMMA 1. Franckenius Spec. B 4 b (1659). Serenius Kkkk 2 b (1757). Nyman VäxtNatH 1: 6 (1867).
Spoiler title
Spoiler content