SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAKOBIT jak1ωbi4t, äv. ja1k-, l. -o- l. -å-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. jakobit, eng. jacobite i bet. 1, 3, 4, fr. jacobite i bet. 3, 4, mlat. jacobita i bet. 1, 3; till mansnamnet JAKOB. I bet. 4 är ordet lån från eng.]
1) (†) = JAKOBIN, sbst.2 1. Fosz 360 (1621).
2) (†) = JAKOBIN, sbst.2 2. Häng Liljensparre, exilera 10 à 12 elaka sujeter i societeten, som äro jakobiter. GMArmfelt (1793) hos Tegnér Armfelt 2: 111.
3) kyrkohist. medlem av ngt av de monofysitiska religionssamfund i Orienten o. norra Afrika som organiserades av den syriske biskopen Jakob Baradai († 578); särsk. om medlem av den monofysitiska kyrkan i Syrien. Schroderus Os. 2: 462 (1635). Fehrman OrientK 50 (1920).
4) hist. anhängare av den 1688 fördrivne engelske konungen Jakob II o. hans dynasti. Posten 1768, s. 114. Hwasser VSkr. 2: 356 (1851). (Han) kom som flyktad jakobit 1716 till Göteborg. 2NF 37: 777 (1925).
Avledn.: JAKOBITISK, adj. [jfr t. jakobitisch i bet. 2, 3, eng. jacobitic, jacobitical, jacobitish i bet. 3] adj. till JAKOBIT.
1) (†) till 2. Jag kan .. aldrig föreställa mig, at vår pöbel någonsin blir Jacobitisk. FoU 2: 262 (1792).
2) kyrkohist. till 3. Holmquist Kyrkoh. 1: 189 (1922).
3) (i fråga om eng. förh.) hist. till 4. Hwasser VSkr. 2: 282 (c. 1850). Jakobitiska intriger. Quennerstedt C12 2: 173 (1916).
JAKOBITISM, r. [jfr eng. jacobitism]
1) kyrkohist. till 3: jakobiternas lära; äv. konkretare, om jakobitisk sekt. Regnér Begr. 1: 204 (1813).
2) hist. till 4; sammanfattande benämning på de politiska grundsatser o. strävanden som voro utmärkande för jakobiterna; äv.: förhållande(t) att vara jakobit; äv. konkret, om det jakobitiska partiet. Jacobitismens stämplingar. Hwasser VSkr. 2: 296 (c. 1850). Därs. 356 (1851).
Spoiler title
Spoiler content