SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JAMSA jam3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr JAMS, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. jamsa, tala otydligt l. svamligt, prata tok, gyckla lättsinnigt; jfr ä. d. jamse, rabbla upp; sannol. eg. etymol. identiskt med JAMSA, v.1 Bet. ”prata nonsens” beror möjl. på anslutning till GAMSA]
(i vissa trakter, vard., bygdemålsfärgat) prata nonsens, ”babbla”. Under tiden jamsade Capitainen med Grefven om Hermans förmodade goda gåfvor. Knorring Ståndsp. 3: 111 (1838). Frölich Lewis Babb. 75 (1923).
Särsk. förb.: JAMSA MED10 4. [gm anslutning till JAMA] (i vissa trakter, vard., bygdemålsfärgat) ”jama” med. Nordensvan Larsson 2: 107 (1921).
Spoiler title