SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JANNE jan3e2, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[appellativ anv. av personnamnet JANNE, hypokoristisk bildning till personnamnet JAN (se JAN)]
(vard., skämts.) karl, yngling, ”kurre”, ”prick”, ”jycke”; vanl. mer l. mindre föraktligt; jfr JÖNS. Nordensvan Figge 110 (1885). I all min dar har jag varit en sakramenskadt korttänkt janne, som aldrig kunnat dölja mina känslor. Janson Gast. 104 (1902). Hemmer Kokko 37 (1920). — jfr GRILL-, MÅLAR(E)-, PLÅTSLAGAR(E)-JANNE m. fl.
Spoiler title
Spoiler content