SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JIUJITSU ji1ɯjit4l. ji1u-, l. -jit4su, r. (Östergren (1929)); best. (knappast br.) -n (Östergren (1929; angivet ss. sällsynt form)).
Ordformer
(ofta skrivet jiu-jitsu)
Etymologi
[jfr eng. jiujitsu (ju-, jui-, -jutsu); av jap. jūjutsu, av jū, mjuk, smidig, o. jutsu, konst, konstgrepp. Benämningen syftar därpå att det vid användandet av jiujitsu mera kommer an på smidighet än styrka]
idrott. benämning på ett från Japan härstammande system för självförsvar utan användande av andra vapen än armar o. ben. Jiu-jitsu har såsom idrottslig konst under århundraden bedrifvits af de japanske samurajerna .., men numera blifvit populariserad äfven i västerlandet. 2NF 4: 293 (1905). Jag kan .. boxa och är icke alldeles okunnig i Jiu-Jitsu. Engström 2Bok 35 (1909). Jiu-jitsu. Weimark (1922; boktitel).
Ssgr (idrott.): JIUJITSU-GREPP. Engström Hemma 75 (1916; i bild).
-KONST(EN). 2NF 4: 294 (1905).
Spoiler title
Spoiler content