SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JOBB job4, n. ((†) r. Ödman Hemma 111 (1896)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(job 18851919. jobb 1875 osv.)
Etymologi
[jfr d. job; av eng. job, sbst.; av ovisst urspr. — Jfr JOBBA]
(vard.)
1) arbete, värksamhet, ”göra”; i sht med tanke på att arbetet är tungt l. besvärligt l. obehagligt o. d.; jfr JOBBA 1. Trolle Duvall 1: 249 (1875). Planklossningen .. kom min arma lekamen att värka och gjorde armarna blågula och ändå hade vi jemförelsevis det lättaste jobbet. Eneroth Skans. 124 (1883). Då får han allt ett styvt jobb, sade min landsman. Zetterström FattRidd. 92 (1919). Jag tog .. ur hönset, ett ruskigt jobb. DN(A) 1933, nr 69, s. 8. — särsk. (starkt vard.): sysselsättning (i visst arbete l. på viss plats o. d.), anställning. Vid den tiden, då .. en och annan arbetare syntes knoga iväg med matknytet till sitt jobb vid Värtan. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 85 (1910). Har du inte fått något jobb ännu? Oljelund GrRidd. 325 (1926). Värnlund Sångare 22 (1933).
2) (mindre br.) struntprat, ”smörja”; jfr JOBBA 2. Det där jobbet om förnöjsamhet ä' bara uppfunnet af kapitalisterna för att dölja deras egen skamlöshet. Roos Skugg. 320 (1891).
3) spekulationsaffär, spekulation, jobbande, jobberi; jfr JOBBA 3. WoJ (1891). Det .. osunda jobbet i värdepapper. AB 1897, nr 54 A, s. 2. Byggnadsverksamheten (har) haft ett gott stöd i den livliga fastighetshandeln. Många anse den som ett jobb med ett föraktfullt uttryck i detta ord. Men (osv.). SvD(A) 1930, nr 123, s. 11. — jfr HUS-, JORD-, TOMT-JOBB.
Avledn.: JOBBIG, adj. (vard.) till 1: arbetsam, ”knogig”; besvärlig. GHT 1898, nr 130, s. 3. Nu måste jag in till min kära skrivmaskin. Det är jobbigt att vara privatsekreterare. Essén Doll. 185 (1917). Bengtsson Austr. 28 (1928).
Spoiler title
Spoiler content