SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUNGE juŋ3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Visb. 2: 292 (c. 1600)); förr äv. JUNGA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(jonge 1854. junge 1556 (: MattJunge) 1749. iungha c. 1635. ljunge (liu-) 16711762. ljungor, pl. 1766)
Etymologi
[sv. dial. junge, jonge, jong, motsv. dan. o. nor. dial. junge; jfr nyisl. jungi, ”den runda delen av ett knivblad”; av ovisst urspr.]
(numera bl. ngn gg i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) kniv; särsk. om slidkniv. Visb. 2: 292 (c. 1600). Lind 1: 1141 (1749). Schück (1854; fr. Jämtl.). — jfr MAT-JUNGE.
Spoiler title
Spoiler content