SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUSTIS ʃysti4s, äv. -is4, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrivet justice)
Etymologi
[av fr. justice, f., av lat. justitia (se JUSTITIE)]
1) (numera knappast br.) rättvisa; billighet; vad som är rätt o. billigt. Ekeblad Bref 1: 420 (1655). Jag skall gå till kungs, der skall jag få justice. Lannerstierna Vitt. 14 (1777). Fördenskull förmodade Hans Excellence att honom måtte vederfaras den justice, att detta kommando måtte blifva honom i nåder uppdragit. KrigVAT 1846, s. 342 (efter handl. fr. 1719). WoJ (1891).
2) (numera bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) jur. rättsordning; rättsväsende; rättsskipning. Fatab. 1931, s. 76 (1666). Till regeringsärendernes skötande lärer bli 7 ministrar, 1 som chef för justicen (osv.). HT 1918, s. 187 (1809). Anmärkningar om justis och administration. Frey 1842, s. 15 (rubrik). Den statens verksamhet, som har till omedelbart syfte att skydda de enskildes .. rättsintressen, kan man .. beteckna såsom justis. Kallenberg CivPr. 1: 48 (1917). jfr: Justicens skumma syn den lyckan sällan har, / Med ljus som hämtas in, at bli des mera klar. GFGyllenborg Vitt. 2: 70 (1795).
Spoiler title