SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JÄGERI jä1geri4, förr äv. JAGERI, n. (OxBr. 9: 666 (1645) osv.) ((†) f.? RARP V. 2: 229 (1655: Jägerijn, sg. best.?)); best. -et l. -t (ss. f. -n); pl. (i bet. 1, †) -er (AllmogHemsl. 111 (i handl. fr. 1741)).
Ordformer
(jag- 1621—1723. jäg- 1621—1929)
Etymologi
[jfr d. jægeri; av t. jägerei, avledn. av jagen (se JAGA). Formen jageri beror på anslutning till JAGA]
1) (†) jagande av villebråd, jakt; konsten att jaga; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (Jägarna) förachta allting för Jägerij skul. Fosz 447 (1621). Med både sidste posterne äro tiender inlupne om Sachsernas och Muscoviternas nederlag vid Punitz ... Gud gifve at det iägeriet snart måtte få ända. Bark Bref 1: 216 (1704). Brudgummens Broder, hvilken lärde Jägeriet. Weise 2: 237 (1771). Thelaus Skog. 167 (1865). Sundén (1885). — jfr POPULARITETS-JÄGERI.
2) [jfr motsv. anv. av t. jägerei] (†) sammanfattande benämning på jaktintresserade personer vid furstligt hov o. d.; jfr JÄGAR-STAT 1. Hela jägeriet stod uppstäldt. Almqvist Ekols. 2: 326 (1847).
3) (numera knappast br.) sammanfattande benämning på personal anställd för vård av kronans (l. konungens) skogar; jfr JÄGERI-STAT(EN) 1. Under jägerij förstås ock skytter, heiderijdare etc. RARP V. 2: 229 (1655). Med jägeriet låg han i ständig strid, ty Ollila åverkade skogen på kronans mark. Hemberg ObanStig. 9 (1896). Östergren (1929; angivet ss. föråldrat).
Ssgr (i allm. till 3): JÄGERI-BETJÄNING. (numera knappast br.) sammanfattande benämning på personer (i lägre befattning) inom skogsstaten. Oelreich 4 (1755). Brummer 81 (1789). Skogsinstitutets föremål är att .. bilda en skicklig och kunnig skogs- och jägeri-betjening. SFS 1828, s. 1708. Auerbach (1909). —
-BETJÄNT; pl. -e l. -er. (numera knappast br.) benämning på underordnad tjänsteman tillhörande skogsstaten. Bergv. 1: 278 (1672). Lands- och jägeribetienterne i .. Cronobergs län. 2RA 1: 532 (1723). Abrahamsson 238 (1726; efter handl. fr. 1641). StadgJagt 13/4 1808, s. 10. Auerbach (1909). —
-BOSTÄLLE~020. (förr) boställe för tjänsteman tillhörande skogsstaten. DA 1771, nr 13, s. 4. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 1, Bil. 6 b, s. 25. —
-FISKAL. till 1824 benämning på befattningshavare vid jägeristaten som hade högsta uppsikten över skogsförvaltningen. Henel 1735 114 (1736). Cnattingius 142 (1878, 1894). 2NF 34: 30 (1922). —
(1) -KONST. (†) jaktkonst. VDAkt. 1724, nr 18 (1723). Heinrich (1814). —
(1) -PARK. (†) om kronopark. 2RA 3: 545 (1734). AdP 1800, s. 183. —
(jfr 3) -PERSONAL. (numera knappast br.) till skogsstaten hörande personal. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 58. 2NF 34: 32 (1922; i fråga om ä. förh.). —
(1) -PLATS. (†) jfr -PARK. Cronones enskylte parkar och Jägeri platser. PrivSvAdel 1723, s. B 4 a. Bergv. 2: 94 (1739). —
(jfr 3) -STAT(EN).
1) till 1838 sammanfattande benämning på den för vården av (kungl. majestäts o.) kronans skogar anställda personalen (1838—69 benämnd ”skogs- och jägeristaten”, efter 1869 ”skogsstaten”). RARP 9: 98 (1664). Jägeristaten. Samzelius (1915; boktitel).
2) (förr) om hovjägeristaten. Henel 1729 155 (1730). Hofcal. 1823, s. 71. —
-TJÄNSTEMAN ~002 l. ~200. (numera knappast br.) tjänsteman vid skogsstaten. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 21, s. 12. Därs. 1882, I. 1: nr 3, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content