SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALM kal4m, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32.
Ordformer
(förr äv. skrivet calm)
Etymologi
[jfr t. kalm, kalme, vindstilla, stiltje, i pl.: stiltjeregioner, eng. calm, vindstilla, lugn; av fr. calme, vindstilla, lugn, av it. calma, vindstilla, av ett vulgärlat. calma, möjl. en med anslutning till lat. calere (se KALORI) uppkommen ombildning av gr. καῦμα, hetta, bildat till καίω (av ett äldre καϜίω), antänder (jfr KAUSTIK). — Jfr KALM, adj.]
meteor. o. geogr.
1) vindstilla, lugn, stiltje; numera bl. ss. första led i ssgr. Möller (1790, 1807). Heinrich (1814).
2) i pl.: kalmbälte; ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för ngn av dessa; nästan bl. i best. form. Rubenson Meteor. 120 (1880). Carell o. Edelstam 70 (1931). jfr EKVATORIAL-, EKVATORS-, VÄNDKRETS-KALMER(NA).
Ssgr (till 1; meteor. o. geogr.): KALM-BÄLTE. vart särskilt av de bälten på jorden där lugnt väder (vindstilla l. svaga vindar) brukar råda o. av vilka ett förefinnes ngt norr om ekvatorn, ett omkring vardera av vändkretsarna; särsk. i uttr. de subtropiska kalmbältena, vändkretskalmerna (”hästgraderna”). 2NF 10: 986 (1908). 3NF 18: 491 (1933). —
-OMRÅDE~020. = -BÄLTE. Det ekvatoriala kalmområdet. SvUppslB 2: 670 (1929). —
-REGION. = -BÄLTE. NF 15: 554 (1891). 2NF 26: 1401 (1917). —
-ZON. = -BÄLTE. Hagman FysGeogr. 165 (1903).
Spoiler title
Spoiler content