publicerad: 1935
KAMUFLAGE kam1ufla4ʃ (äv. uttalat med franskt ou-ljud), n. (Hagberg VärldB 226 (1927), SvD(A) 1933, nr 103, s. 4, NDA(A) 1934, nr 84, s. 111), äv. r. (SvD(A) 1933, nr 354, s. 6); best. -et, ss. r. -en.
Ordformer
(vanl. skrivet camouflage. kamuflage 1924 osv. -mo- 1934. -mou- 1919 osv.)
Etymologi
1) mil. o. sjömil. åtgärd l. anordning (ofta målning, anbringande av buskvärk o. d.) som avser maskering av vapen, fartyg, fordon, befästningar o. d. för att hindra deras upptäckt l. försvåra observationer erforderliga för deras beskjutning l. för att vilseleda fienden om deras rätta karaktär; oftast konkret, om den gm nämnda åtgärd l. anordning åstadkomna skyddsförklädnaden. VFl. 1919, s. 66. SvUppslB 5: 747 (1930).
2) bildl., om åtgärd l. anordning som är avsedd att dölja l. vilseleda med hänsyn till den rätta (i allm. klandervärda l. förkastliga) karaktären hos ngt, ”maskering”; vanl. konkret. (Tidnings-)blad, där litteraturen blott var camouflage för allehanda frivola ting. 19Årh. IX. 2: 30 (1924). De spelte kanske för att dölja sattyget, de hade för sig ... Ja, det kan ju ha varit camouflage. Siwertz Tidsdr. 31 (1933). (Mandschuriets författning har) betraktats som en papperskonstitution, en camouflage för Japans s. k. positiva politik på fastlandet. SvD(A) 1933, nr 354, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content