publicerad: 1935
KANON kanω4n, sbst.2, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr d. kanon, t. kanone, eng. cannon (i bet. 2 äv. canion), av fr. canon l. it. cannone l. span. cañon, (stort) rör (jfr KANJON), augmentativbildning till it. canna resp. span. caña, av lat. canna (jfr KANAL). — Jfr KANON, sbst.3]
eg.: rör.
1) [jfr mlat. l. nylat. canna, större benpipa, it. dial. canna, skenben] om benpipa; i ssgn KANON-BEN.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t., efter motsv. anv. i fr. l. it., ytterst efter motsv. anv. i span.] (förr) om ett till mansdräkten hörande klädesplagg bestående av omkring benen vid knäna burna holkar (med l. utan broderier o. d.), vanl. fastsydda vid strumporna l. byxorna; nästan bl. i pl. Ett paar Canoner medh Knyttning. SthmStadsord. 1: 108 (1654). Satt Kannoner på 1 p(a)r byxor. BoupptSthm 1684, s. 20 b, Bil. (1682; i räkning).
3) [jfr motsv. anv. i eng.] (förr) kanonlock. Hela elegansen af Siècle du Louis XIV: ljus peruk med stora canoner. SvLitTidn. 1817, sp. 620. Sturzen-Becker 3: 156 (1861). Sundén (1885).
Ssgr: (1) KANON-BEN. [jfr t. kanonenbein, eng. cannon-bone, ävensom motsv. anv. av t. kanone, fr. canon] zool. o. veter. benämning på det tredje mellanhandsbenet resp. mellanfotsbenet hos entåiga däggdjur o. på de till ett ben sammanväxta tredje o. fjärde mellanhandsbenen resp. mellanfotsbenen hos klövdjur; jfr SKENBEN. Thorell Zool. 2: 68 (1861; i fråga om idisslare). Lilljeborg Däggdj. 749 (1874; i fråga om häst). Hemberg Tramps. 29 (1897). Rig 1919, s. 151. —
(jfr 3) -LOCK, r. l. m. [jfr eng. cannon curls] (i sht förr) till damfrisyren hörande, lång, nedhängande, (på lockpinne) cylindriskt rullad hårlock; äv. om horisontalt upprullad hårlock tillhörande den äldre mansfrisyren. Carlén Klein 128 (1838). Som officer hade (jag) friseradt pudradt hår, med ett par så stora kanonlockar, uppfästade med marongnålar vid öronen, att man kunnat köra en temmeligen tjock käpp igenom dem. Wingård Minn. 2: 15 (1846). Fru Johansons tapisseribod, där den lilla beskäftiga ägarinnan med kanonlockarna sålde stramalj. Linder Tid. 15 (1924). —
(2) -STRUMPA. (förr) i pl.: med ”kanoner” försedda strumpor. BoupptSthm 1685, s. 12 b (1678). Därs. 1686, s. 207 b (1685).
Spoiler title
Spoiler content