SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KANONISK kanω4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr t. kanonisch, eng. canonic, fr. canonique; av lat. canonicus, gr. κανονικός; avledn. av KANON, sbst.1]
1) (†) motsv. KANON, sbst.1 3: fastställd gm en bestämd regel, regelbunden. SvMerc. IV. 4: 88 (1759).
2) motsv. KANON, sbst.1 4; om biblisk skrift: upptagen i kanon; av erkänd äkthet ss. biblisk urkund; motsatt: apokryfisk. Bibelns kanoniska böcker. Kanoniska brev, de brev som upptagits i nya testamentets bibelkanon. PJGothus Os. 5 (1603). Iagh .. menar, at Vppenbarelse boken icke är vtaff the gamble worden antagen och räknat bland Nyya Testamentzens Canoniske Böker. Schroderus Os. 1: 25 (1635). Canoniska kallas de G. Testamentets böcker, som voro upptagna i Judarnes Canon och antagna af Judiska kyrkan. Norbeck Theol. 11 (1840). jfr: Tridentinum har .. i begreppet kanon infört ett traditionselement: även apokryferna äro kanoniska. Fehrman OrientK 76 (1920). — särsk.
a) i överförd anv., om anseende o. d.: (snarlik det) som tillkommer en kanonisk skrift. (Hymnen Ave, maris stella) har åtnjutit nästan kanonisk vördnad. Bergman MedeltPoesi 33 (1899).
b) i utvidgad o. oeg. anv.: allmänt erkänd, (erkänd ss.) klassisk. Att allmänheten vågar äga ett friare omdöme i vitterheten, att den börjat anse en hop kanoniska poemer för Apokryfiska. Polyfem I. 17: 1 (1810). (Boswells biografi över dr S. Johnson) är en av världslitteraturens kanoniska böcker. Böök 4Sekl. 15 (1928).
3) mus. motsv. KANON, sbst.1 5: som följer l. är byggd i överensstämmelse med kanonformens regler. Vogler Clavérsch. 53 (1798). Då den härmande stämman innefattar äfven predikatet eller motsatsen, .. kallas imitationen kanonisk. Fröberg Harm. 1: 330 (1878). Denna lilla (bas-)figur upprepas hvar gång kanoniskt af sångstämman. PT 1901, nr 241, s. 3. Jeanson (o. Rabe) 1: 85 (1927).
4) (i fråga om förh. i den romersk-katolska kyrkan) motsv. KANON, sbst.1 6: hörande till l. överensstämmande med l. utgående från l. föreskriven av den katolska kyrkans kanon. Schroderus Os. III. 1: 30 (1635). H:s Excells (Lindschöld i lagkommissionen): Ju mehr wij kunna oss skillia ifrån de canoniske reglor och papistiske wäsende, iu bättre är det. FörarbSvLag 1: 120 (1689). Hagström Herdam. 1: 9 (1897). F. n. existerar trots skilsmässolagen den katolska kyrkan i Frankrike i hela sin kanoniska organisation. Fehrman OrientK 73 (1920). — särsk.
a) [jfr eng. canon law, fr. droit canon, mlat. jus canonicum] i uttr. kanonisk rätt l. lag, om de inom den äldsta kristna kyrkan av dennas organ antagna rättssatserna resp. om den inom den romersk-katolska kyrkan gällande rätt vars källor förr huvudsakligen inrymdes i urkundssamlingen Corpus juris canonici o. sedan 1918 äro samlade i Codex juris canonici. Efter Canoniska Lagen skulle .. (Gunhild, Sven Estridssons gemål) vara för när i slägt med Konung Sven. Lagerbring 1Hist. 1: 529 (1769). Kanonisk rätt och nutida offentlig rätt. Rinander (1927; boktitel).
b) [efter mlat. horæ canonicæ] i uttr. kanoniska (böne)timmar, om de sju för varje söckendag av den katolska kyrkan föreskrivna bönetimmarna. NF 6: 1493 (1883). Till .. (kanikernas) åligganden hörde avhållandet av dygnets sju kanoniska ”bönetimmar”. SvUppslB 7: 599 (1931).
c) [efter mlat. computatio canonica] i uttr. kanonisk komputation, om det i den romersk-katolska kyrkans rätt förr använda sättet för beräkning av skyldskap; motsatt: civil komputation. Schrevelius CivR 1: 53 (1844). Den s. k. kanoniska komputationen, som angifver skyldskapens närhet å sidan icke genom sammanläggning af alla led mellan hvar och en af de skylda och den, från hvilken de bägge härstamma, utan efter antalet led endast i den ena linjen från stammen. 2NF 9: 386 (1908). Björling CivR 293 (1911).
Avledn.: KANONISKHET, r. l. f. (föga br.) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara kanonisk; kanonicitet. Björkman (1889).
Spoiler title