SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KANONIST kan1ωnis4t l. -on- l. -ån-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-)
Etymologi
[jfr t. kanonist, eng. canonist, av fr. canoniste, av mlat. canonista, avledn. av lat. canon (se KANON, sbst.1)]
kyrkohist. kännare av (l. forskare i) den kanoniska rätten. SynodA 2: 19 (1585). Hela den skola af lärde som .. sysselsatte sig med kyrkolagen kallades canonisternas, i motsats med legisternas, hvilka bearbetade den borgerliga lagen. Reuterdahl InlTheol. 457 (1837). Holmquist Kyrkoh. 1: 275 (1922). Rinander KanonR 1 (1927).
Avledn.: KANONISTISK. kyrkohist. adj. till KANONIST. Avhandlingar om kanonistiska frågor. SvD(A) 1934, nr 150, s. 10.
Spoiler title