SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KANOP kanω4p l. 4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-op 1878 osv. -oper, pl. 1857 osv. -opus 17961871)
Etymologi
[jfr t. kanopos, eng. canopus, fr. canope; liksom lat. Canopus av gr. Κάνωπος, namn på en stad i det gamla Egypten; benämningen urspr. given i anslutning till legenden om krukguden i staden Kanopos]
arkeol. benämning på vart särskilt av de med ett av människo- resp. djurhuvud prydt lock försedda stenkärl som i fornegyptiska gravar innesluta den dödes vid balsameringen urtagna inälvor; äv. i utvidgad anv., om andra, liknande (särsk. etruskiska) askurnor. Stridsberg MythLex. (1796). Lugn Egypt. 2: 130 (1924). SvUppslB (1933).
Ssgr (arkeol.): KANOP-KISTA. kista innehållande (de fyra) kanoperna med den dödes inälvor. I begravningsprocessionerna ser man ofta kanopkistan dragas efter likkistan. Lugn Egypt. 2: 130 (1924). Ymer 1929, s. 197.
-VAS. [jfr eng. canopic vase] kanop. TT 1871, s. 34. Ymer 1929, s. 196.
Spoiler title