KAPITALISM kap1italis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. kapitalisme, t. kapitalismus, eng. capitalism, fr. capitalisme; avledn. av KAPITAL, sbst.1]
till KAPITAL, sbst1. 2, 3, 4: samhällssystem som kännetecknas av att hjälpmedel vid produktionen utöver den mänskliga arbetskraften (jfr KAPITAL, sbst.1 3) äro av avgörande betydelse för produktionens avkastning o. att vid inkomstfördelningen en stor del av inkomsten faller på kapitalet; särsk., med teknikens o. kapitalbildningens framsteg, i fråga om moderna samhällsförhållanden i kulturländerna, där enskilda ägare o. privat företagsamhet i regel äro de ledande. En tid, då det ekonomiska arbetet beherskas af industriens principer (”kapitalismen”). Fahlbeck JorbrAfk. 3 (1893). Sommarin EkonL 1: 16 (1915). SvD(A) 1929, nr 262, s. 4. — jfr PRIVAT-, STOR-KAPITALISM. — särsk. i nedsättande bem.: kapitalistvälde, pänningvälde. Kapitalismen (huserar) i den nya världen med en brutal hänsynslöshet. SocDem. 1897, nr 223, s. 1.
