SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAPITALIST kap1italis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cap-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kapitalist, eng. capitalist, fr. capitaliste; avledn. av KAPITAL, sbst.1]
1) till KAPITAL, sbst.1 1, 2: person som är ägare av större förmögenhet, rik man; särsk.: person vars inkomster (till större delen) utgöras av ränta resp. vinst på hans utlånade l. i vinstgivande företag nedlagda kapital. RP 16: 721 (1656). Man finner i främmande Land månge som ingen annan Handtering ijdka och öfwa, än allenast medh Humble, och äro derigenom store Capitalister wordne. Bromelius Lup. 61 (1687). Mångfaldiga possessionater och capitalister hade .. fingerat skulder. HH XXV. 2: 112 (1812). Våra (dvs. svenskarnas) små kapitalister (ha fått) ett godt intresse på sina pengar. Strindberg NRik. 18 (1882). Om .. staten såsom notoriskt största kapitalist .. uppträder som producent och konkurrent, kommer han småningom att omöjliggöra all produktion med litet kapital. EkonS 1: 177 (1891). SvD(A) 1932, nr 41, s. 17. — jfr SMÅ-, STOR-KAPITALIST. — särsk. (†) om delägare i andelsföretag med insatser i pänningar. Then störste Capitalist ther vthi (dvs. i ”tjärukompaniet”, må) icke .. blifwa öfwer 1000. R:daler, och then minsta icke ringare än 100. R:daler. Stiernman Com. 3: 44 (1661).
2) ägare av l. delägare i industriellt företag; särsk. i motsats till i företaget anställda (i sht kroppsarbetarna); från motståndares sida ofta med föraktfull l. fientlig bibet.; jfr KAPITAL, sbst.1 3, 4. Tvistigheterna mellan kapitalist och arbetare äro för närvarande .. egnade att väcka bekymmer. PT 1898, nr 173, s. 3. BonnierKL (1925).
Ssgr (till 1, 2): KAPITALIST-BLAD. kapitalisttidning. SvMorgBl. 1896, nr 262, s. 3. —
-DRÄNG. (starkt vard.) i nedsättande bem.: person som är i tjänst hos kapitalist o. antages gå dennes ärenden o. (viljelöst) tjäna hans intressen. Koch Arb. 125 (1912). —
-INTRESSE. jfr INTRESSE 3. LAHT 1908, s. 117. 2NF 19: 1234 (1913). —
-KLASS. samhällsklass med inkomster huvudsakligen av förmögenhet (o. icke av eget arbete). En kapitalistklass, som hittills saknats, uppkommer i landet. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 172 (1854). SvD(A) 1929, nr 262, s. 4. —
-LAND; pl. -länder. land vars ekonomiska (sociala o. politiska) liv behärskas av kapitalister. Östergren (1929). NDA(A) 1933, nr 198, s. 1. —
-MAKT(EN). Kunga- och kapitalistmaktens triumferande intåg i rikets främsta pänninginstitut. SocDem. 1897, nr 218, s. 1. —
-MORAL. moral som tillskrives kapitalister av deras motståndare; dålig pänningmoral. (Värner Rydén har) värre än någon annan predikat mot kapitalistmoral och högerjobberier. ST(A) 1920, nr 18, s. 4. —
-POLITIK. politik som tjänar kapitalistiska intressen. AB 1900, nr 239, s. 3. —
-SAMHÄLLE~020. samhälle i vilket kapitalistklassen är härskande; ofta ss. politiskt slagord. Wägner Norrt. 122 (1908). Kapitalistsamhället, som fackföreningsfolket dundrar mot. SvD(A) 1933, nr 276, s. 10. —
-SJÄL. (vard.) i nedsättande bem., om (person med) ”kapitalistmoral”. Koch Arb. 281 (1912). Vi äro i själva verket kapitalistsjälar allesamman. BtRiksdP 1926, 3: nr 251, s. 36. —
-TIDNING. tidning som förfäktar kapitalistiska intressen. SocDem(A) 1925, nr 335, s. 8. —
-VÄLDE(T). Östergren (1929).
Spoiler title
Spoiler content