SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAPUSCHONG kap1ɯʃoŋ4 l. -uʃ-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(caprichon 1771. kapu(s)chon (cap-) 17741910 (: capuchonhatt). kapu(s)chong (cap-) 1791 osv.)
Etymologi
[jfr ä. t., ä. eng. capuchon, av fr. capuchon, avledn. av cape (se KEP). — Jfr KAPOTT, sbst.1, KAPPA, KAPUCIN]
påsformig huva som vanl. är fäst vid ett överplagg o. som efter behag kan dragas upp över huvudet l. bäras nedfälld bakåt som ett slags krage, bl. a. förekommande på munkkåpor o. på vissa slag av rägnkläder. DA 1771, nr 178, s. 3. En liten Kappa, hvarvid satt en Capuchon med band uti. Saml. 1774, s. 396. Sömnadsb. 505 (1915). — jfr KAPUCIN-, RÄGN-, SIDEN-, SPETS-KAPUSCHONG m. fl.
Ssgr: A: KAPUSCHONG-FODER. (kapuschong- 1885 osv. kapuschongs- 19001929) foder i en kapuschong. Freja 1885, s. 169.
-KAPPA. (kapuschong- 1829 osv. kapuschongs- 1908) med kapuschong försedd (herr- l. dam)kappa. IIlmoni (1829) hos Heinricius Ilmoni 144. Cronholm Minnesbl. 72 (1908).
-MANTEL. (förr) med kapuschong försedd mantel. Rydberg Myt. 2: 232 (1889). Grimberg VärldH 5: 15 (1931).
-MUSKEL. [efter nylat. musculus cucullaris] (föga br.) anat. = KAPP-MUSKEL. Wretlind Läk. 3: 35 (1895).
B: KAPUSCHONGS-FODER, -KAPPA, se A.
Spoiler title
Spoiler content