SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARAFFIN kar1afi4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. -affin (-afin) 1741 osv. -afine 1734—1848. -affiner (-afiner), pl. 1709 osv. -aphin 1796)
Etymologi
[jfr t. karaffine; av it. caraffina, diminutivum till caraffa (se KARAFF)]
karaff; numera i sht om sådan av enklare beskaffenhet (äv. med ganska vid hals) o. avsedd för dricksvatten. AuktionsförtRArk. 1709. Rätt som hela Jungfru-Figuren liknar en Carafine, så är hon lik en Bouteille. Dalin Arg. 2: 67 (1734, 1754). Drängar, präktig stat, / Fulla carafiner, / Läcker mat. Envallsson OförtMöt. 26 (1786). (Han) tog sig ett glas vatten ur karafinen. Almqvist AmH 2: 66 (1840). Jag vill brygga äppelviner, / fylla stora karaffiner. Karlfeldt FridLustg. 78 (1901). — jfr LER-, OLJE-, PUNSCH-, VATTEN-, VIN-, ÄTTIKS-KARAFFIN m. fl.
Ssgr: A: KARAFFIN-BORSTE. jfr KARAFF-BORSTE. Hierta-Retzius ArbStug. 93 (1897). —
-BRICKA. (karaffin- 1838 osv. karaffins- 1854) jfr KARAFF-BRICKA. LdVBl. 1838, nr 47, s. 4. —
-KORK. (karaffin- 1834. karaffins- 1799) (†) karaffinpropp. 4. stycken Carafins-korckar (av silver). BoupptVäxjö 1799. Därs. 1834. —
-PROPP. (karaffin- 1899 osv. karaffins- 1805—1808) propp till karaffin (förr av metall, numera vanl. av glas); jfr KARAFF-PROPP. 2 Carafins proppar (av silver). BoupptVäxjö 1805. Heidenstam Tank. 171 (1899). —
-STÄLL. jfr KARAFF-STÄLL. BoupptVäxjö 1872.
B (numera knappast br.): KARAFFINS-BRICKA, -KORK, -PROPP, se A.
Spoiler title
Spoiler content