SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARAFF karaf4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(carafe 1792 (: Carafer, pl.)1845. caraffe 1848. caraffer, pl. 1791. karaff 1845 osv.)
Etymologi
[jfr t. karaffe, eng. carafe; av fr. carafe, av it. caraffa, trol. av span. garrafa, av arab. gharrāf, dryckeskärl; jfr KARAFFIN]
nedtill vid o. uppåt halsen (starkt) avsmalnande flaska av (ofta finare, facetterat) glas (ngn gg lergods) för servering l. upphällning av vin, spritdrycker, ättika, vatten m. m.; jfr KARAFFIN; stundom äv. ss. måttsbestämning. PT 1791, nr 69, s. 3. Sedan han fått en karaff vin och jag en kopp kaffe, .. gick jag ut. Strindberg TrOtr. 2: 142 (1884, 1890). Mattsson VSkr. 1: 113 (1908; om vattenkaraffin). Rödvin .. bör .. försiktigt upphällas på karaff och serveras från denna. Bergström Vinb. 61 (1926). — jfr BRÄNNVINS-, KRISTALL-, LER-, PUNSCH-, RÖDVINS-, VATTEN-, VIN-, ÄTTIKS-KARAFF m. fl.
Ssgr: KARAFF-BORSTE. skaftad borste för rengöring av det inre i karaffer. Langlet Bohag 36 (1893).
-BRICKA. bricka avsedd för karaff. BoupptVäxjö 1856.
-PROPP.
-STÄLL. ställ för karaff(er). BoupptVäxjö 1884.
Spoiler title
Spoiler content