[jfr eng. characteristic; av fr. caractéristique; ytterst till gr. χαρακτηριστικός, karakteristisk, till χαρακτηρίζειν (se KARAKTERISERA). — Jfr KARAKTERISTISK]
(†) motsv. KARAKTÄR 3:karakteristisk. MoB 4: 4(1795). Urinämnet, ger urinen sin caracteristika smak och lukt. FKM 3: 9(1810). Att vara fri, erkänna vi såsom den förnuftiga viljans characteristika egenskap. Biberg 2: 48(c. 1820). BotN 1846, s. 161.
