KAROLIN kar1ωli4n, äv. ka1r-, l. -ol- l. -ål-, sbst.2, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-)
(i fråga om förh. under 1700-talet) person som deltagit i Karl XII:s krig; stundom: person med det åskådningssätt l. den livsuppfattning o. d. som var utmärkande för Karl XII:s krigare. De gamla Carolinerna kunde knapt skrifva sit namn och knapt läsa i bok; men de hade hjerta i bröstet, och de ersatte genom tapperhet, hvad dem fattades i lärdom. Posten 1769, s. 438. Landtmarskalken Lagerberg .. var en gammal Carolin, käck, tarflig och arbetsammer man. HSH 7: 287 (c. 1800). Snoilsky 2: 93 (1881). Karolinerna. Heidenstam (1897; boktitel). Carl Tersmedens far, en förmögen godsägare och samtidigt liksom litet karolin. Hagberg VärldB 277 (1927).
