SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAROLING kar1ωliŋ4, äv. ka1r-, l. -ol- l. -ål-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-)
Etymologi
[jfr t. karolinger, pl.; av mlat. carolingi, pl., avledn. av mlat. Carolus, personnamnet Karl. Bet. 2 beror på sammanblandning med KAROLIN, sbst.2]
1) hist. medlem av den frankiska fursteätt till vilken bl. a. Karl Martell o. Karl den store hörde; nästan bl. i pl. Brask Pufendorf Hist. 186 (1680). Carolingernas period. Lyceum 2: 170 (1811). Roosval FornkristK 200 (1933).
2) (†) = KAROLIN, sbst.2; anträffat bl. i pl. Wallenberg (SVS) 1: 249 (1771).
Ssgr: (1) KAROLINGER-HOV(ET), n. Fornv. 1923, s. 58. —
(1) -TID(EN). hist. om karolingernas tid. Roosval FornkristK 182 (1933).
Avledn.: KAROLINGISK, förr äv. KAROLINGSK, adj. (karolingisk (car-) 1771 osv. karolingsk Levertin G3 260 (1894), OLevertin (1904) hos Wallenberg Gal. 38) [jfr t. karolingisch]
1) i sht hist. till 1: som har avseende på l. tillhör Karl den store l. hans ätt l. den tid under vilken han levde. Den karolingiska sagokretsen, benämning på samling av medeltidssagor som behandla Karl den store o. hans paladiner. Carolingiska stammen. Geijer I. 1: 21 (1818). Roosval FornkristK 202 (1933).
2) (†) = KAROLINSK 1; jfr KAROLING 2. Wallenberg (SVS) 1: 218 (1771). Levertin G3 260 (1894). OLevertin (1904) hos Wallenberg Gal. 38.
Spoiler title
Spoiler content