[jfr dan. o. t. karotte, eng. carrot; av fr. carotte, av lat. carota, av gr. καρωτόν, morot. — Jfr KAROTIN,KAROTT, sbst.2,3]
(i fackspr.) om vissa varieteter av växten Daucus carota Lin., morot, vilka utmärka sig gm korta rötter med trubbig rotspets; rot av dylik växt. The Hållenska Carotter är nästan lika morötter, vndantagandes, at the äro blodröda. Broocman Hush. 4: 40(1736). Till odling på drifbänk användes .. (bl. a.) de s. k. karotterna. HbTrädg. 2: 72(1872). Hellström NorrlJordbr. 443(1917).
