KARTOLIN kar1tωli4n l. ka1r-, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av it. cartolina, kort, diminutivbildning till carta, papper m. m. (se KARTA, sbst.2)]
statist. blankett av kartong (papper l. papp) ifylld (l. avsedd att ifyllas) med uppgifter rörande ett enskilt undersökningsobjekt; frågekort, ”individualkort”; äv.: kortregister. PT 1908, nr 302 A, s. 2. 2NF 36: 956 (1924).
