SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARUNKEL karuŋ4kel, r. l. m.; best. -n; pl. -kler.
Etymologi
[jfr t. karunkel, eng. caruncle, ä. fr. caruncule, av nylat. caruncula, diminutivbildning till lat. caro, kött (jfr KARNATION o. SKÄRA, v.)]
(i fackspr., i sht med. o. veter.) benämning på röda, upphöjda, köttliknande bildningar av olika slag. Marklin Illiger 222 (1818). VetAH 1819, s. 224. I den inre ögonvinkeln ligger en liten vårtformig brun eller svart kropp, som kallas karunkeln. Lundberg HusdjSj. 205 (1868). Tholander Ordl. (c. 1875). 2NF 4: 1240 (1905). — jfr TÅR-KARUNKEL.
Spoiler title
Spoiler content