[fsv. kaster, sv. dial. kast, motsv. d. kast, nor. kost, isl. kǫstr, ävensom t. dial. kaste, vedstapel m. m.; av germ. kastu-, tu-avledn. av roten i KAS(E)]
uppkastad hög l. stapel (av ngt); i sht om regelbundet uppstaplad trave l. hög l. stack ved; vedstapel, vedkast, vedstack, vedtrave. Lägga l. sätta ved i kast(er). Wedh, som wij ladhe i radher och kastar att torckass. Gyllenius Diar. 40(c. 1660). Stora kastar eller högar af ris och andra brännbara ämnen, eller så kallade vårdkasar. 2VittAH 14: 150(1838). Tjärveden .. låg i långa, raka kaster över hela dalplatsen. Väring Frost. 264(1926). — jfr DYNG-,OFFER-,VED-KASTm. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) i uttr. (upp)hugga (ved) i kast, hugga o. upplägga i kast(er). Februarius ... Vphugges Weden i Kast, för än han segnar aff Wårwinden. Brahe Oec. 89(1581; uppl. 1920). Salander Gårdzf. 20(1727).
b) (förr) om vedstapel av viss bestämd storlek; ss. måttsbestämning: famn (av viss storlek). Så hafwa .. en dehl af Prästerskapet (i Visby stift), af hwar så hallf som heel gård en kast weed, och ett lass Juhleweed. HSH 29: 397(1654). Spegel 213(1712). Bergman GotlVisby 52(1858).
Ssgr: A: KAST-FAMN. (föga br.) famnmått av viss storlek. Cnattingius(1894). —
-VED. (kast- c. 1609 osv. kaste- 1551—1926) (i sht i fackspr.) sågad o. kluven (torr) ved upplagd (l. avsedd att uppläggas) i kast l. famn (till försäljning); kluven famnved. G1R 22: 339(1551). Kastveden bör vara fem qvarter lång och brygg-veden sex qvarter lång. SFS 1827, s. 975.HbSkogstekn. 765(1922).
Ssgr (i sht i fackspr.): kastveds-längd. HbSkogstekn. 795(1922).
