KASUIST kas1ɯis4t, äv. ka1-, l. -u-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kasuist, eng. casuist, fr. casuiste; bildat till lat. casus (se KASUS). — Jfr KASUISTISK]
1) (i fråga om katolska förh.) teol. motsv. KASUISTIK 1, 2: person (teolog) som sysslar med l. är hemmastadd i l. lärare i kasuistik; författare till kasuistisk skrift l. handbok; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. KLithman (1680) hos Hagström Herdam. 3: 506. Isogæus Segersk. 783 (c. 1700). (Filosofien under Marcus Aurelius) har sina profeter, missionärer, botgörare och kasuister. Wester Meresjkovski EvigFöljesl. 20 (1908). Under medeltiden, då man även vid universiteten hade särskilda lärare i kasuistik, kasuister. BonnierKL 6: 671 (1925).
2) (†) teol. motsv. KASUISTIK 4: person (teolog) som är hemmastadd i läran om l. utövar enskild själavård. Samtalet är en så naturlig form för casuistens verksamhet, att en annan svårligen låter tänka sig. Reuterdahl InlTheol. 424 (1837).
