SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAUSTIK ka͡usti4k, äv. ka͡ω-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(caustic 1756. kaustik (cau-) 1770 osv. caustique 1776—1836)
Etymologi
[jfr eng. caustic, fr. caustique; av lat. causticus, av gr. καυσπκός, avledn. av καίειν (fut. καύσειν), bränna. — Jfr KAUSTIK, sbst., KAUSTISK samt KAUTERISERA]
1) kem. om alkaliskt ämne: etsande, brännande, frätande; äv. allmännare: frätande, skarp. Kaustik ammoniak, se AMMONIAK 2 c. VetAH 1756, s. 50. Berzelius Kemi 1: 238 (1808). Kaustika alkalier kallas kalium- och natriumhydrat samt ammoniaklösning. 2NF (1910). Bolin o. Gustaver KemGymn. 170 (1932).
2) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (numera knappast br.) bildl.: bitande; skarpt satirisk. Med sin vanliga caustiqua ton. GJEhrensvärd Dagb. 1: 146 (1776). SvLitTidn. 1819, sp. 332. Med en sådan kaustik humor. Strindberg Hum. 1: 88 (1878). Ekbohrn (1904).
Avledn. (till 1): KAUSTICERA, v., -ing. kem. försätta (ngt) med kalk i överskott, göra kaustik. Aken Eldsl. 109 (1797). Berzelius Kemi 3: 189 (1818). Kausticering af soda med kalk. 2NF 35: 559 (1923). —
KAUSTICITET, r. l. f. [jfr t. kaustizität]
1) kem. egenskapen att vara kaustik. VetAH 1756, s. 52. Auerbach (1909).
2) (†) bildl.
a) tadelsjuka, bitterhet. Pfeiffer (1837).
b) bitande skämt; jfr KAUSTIK, adj. 2. Andersson (1845, 1857). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content