SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAUT, adj.; adv. = (Swedberg).
Ordformer
(caut)
Etymologi
[trol. av ä. d. kaut, av lat. cautus, eg. p. pf. av cavere (se KAVERA, v.1). — Jfr KAUTEL, KAUTION]
(†) försiktig. Såsom man i desse krigztijdher måste wara mykit Caut i slike måhl. VDAkt. 1706, nr 280. Swedberg Schibb. 254 (1716). VDAkt. 1717, nr 208.
Spoiler title
Spoiler content