SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAVENT, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet cav-)
Etymologi
[av t. kavent, av lat. cavens (gen. -entis), p. pr. av cavere (se KAVERA, v.1)]
(†) borgensman, löftesman; jfr KAUTIONIST. SC 2: 400 (1822). Tegnér (WB) 7: 310 (1832). Wrangel StudMLd 114 (i handl. fr. c. 1855). Jungberg (1873; med hänv. till borgensman).
Spoiler title
Spoiler content