SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAVATION, r. l. f.
Ordformer
(cavation)
Etymologi
[jfr t. kavation; ytterst av it. cavazione, till it. cavare (se KAVERA, v.2)]
(†) fäkt. degagemang (se d. o. 1); jfr KAVAD. Porath Pal. 1: C 1 a (1693). Gör nu en retirade, var ferm i cavation! / Om han stringerar der, gif honom ej pardon! Lannerstierna Vitt. 13 (1777).
Spoiler title
Spoiler content