SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAVERA kave4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KAVAD, KAVATION.
Ordformer
(förr äv. cav-)
Etymologi
[östsv. dial. kavera (i bet. 2); jfr t. kavieren; ytterst av it. cavare, eg.: gräva ut, uttaga, av lat. cavare, gräva ut, urholka, till cavus, ihålig (se KONKAV. — Jfr KAVATINA)]
1) fäkt. göra ett degagemang; jfr KAVAD o. KAVATION. Porath Pal. 1: C 2 a (1693). TySvO 1249 (1932). — särsk. (†) oeg., i uttr. kavera med armarna o. d., ”fäkta” med armarna, gestikulera. Weste (1807). Polyfem I. 18: 2 (1810). Gumman stod då midt på golfvet och kaverade med begge händer, inkommen i ett häftigt klammeri med juden. Cederborgh OT 4: 31 (1818).
2) (i Finl., i folkligt spr.) skrodera l. prata (om ngt); förr äv.: stoltsera. Weste FörslSAOB (1823; angivet ss. ”famil.”). FoU 15: 53 (1902). Gubbarna (sutto) vid toddyglasen och kaverade om årets seglation. Rönnberg Brovakt. 21 (1904). Hembygden(Hfors) 1913, s. 85.
Spoiler title
Spoiler content