SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1935  

KAVATINA kav1ati3na2 l. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. KAVATIN, r. l. f.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(ofta skrivet cav-. -in 1802—1823. -ina 1824 osv.)

Etymologi

[jfr t. kavatine, eng. cavatina, fr. cavatine; av it. cavatina, eg. diminutiv av cavata, underförstått aria, ”utbruten sång”, till it. cavare, uttaga, av lat. cavare, urholka (se KAVERA, v.2)]

mus. mindre o. konstlös, visartad aria utan repris; jfr ARIETTA. Envallsson (1802). DA 1824, nr 25, s. 2. Den italienska cavatinan och dess sinnesbedårande välljud. Levertin Gest. 110 (1903).

SAOB

Alfabetisk lista

  kavallerist subst.
  kavande
  kavas subst.
  kavass subst.
  kavat adj.
  kavatina subst.
  kavation subst.
  kave subst.
  kavel
  kavent subst.
  kavera verb1

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content