SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KILA ɟi3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr ä. d. kile, klubba; efter nt. küle, klubba (se KYLA, klubba)]
sjöt. ett slags träklubba som användes vid riggningsarbeten, bl. a. för att tvinga grövre trossar att böja sig. Frick o. Trolle 54 (1872). Smith (1916). — jfr KLÄD-, MUS-KILA.
Spoiler title