SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KILA ɟi3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. kila, springa fort; jfr d. kile, gripa sig energiskt an med ngt, skynda sig, springa m. m., nt. kīlen, springa; sannol. etymol. identiskt med KILA, v.1]
1) (vard.) hastigt röra sig (i viss riktning); särsk. om människa l. djur: springa fort, löpa, ila; äv.: flyga hastigt; äv. om fartyg l. fordon. Kila sin väg, kila på dörren; jfr 2. Lind (1749). Dalin Vitt. 6: 68 (c. 1755). Nu kan jag endast omtala, att jag såg rundt omkring mig i vild fart kila små kalescher, dragna af svarta nästan nakna karlar. Wachtmeister Ind. 1: 16 (1894). En liten stund därefter kom en hare kilande över stigen. Lagerlöf Holg. 2: 29 (1907). De hundratals motorbåtarne, som nu kila mellan skären. VL 9/2 1908, Söndagsnr s. 1. Pojkar .. vilka kila som ödlor genom vimlet. Boberg Ind. 15 (1928). DN(A) 1934, nr 189, s. 18. jfr (†): (dvs. när dygden behärskar sinnet) blir han stadig i sinn, som för war kiland' i hwimsku (dvs. i fåfängliga l. dåraktiga förehavanden). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 216.
2) (vard.) (hastigt) avlägsna sig, ge sig av. Björkman (1889). Nej, nu måste jag kila. Strix 1897, nr 16, s. 6. NDA(A) 1933, nr 198, s. 6.
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): KILA AV10 4. till 1 o. 2: avlägsna sig hastigt; sätta av i stark fart. Weste (1807). Hej — ja! båten min, — kila nu af och visa hvad du kan! Tavaststjerna Marin 13 (1890). LfF 1905, s. 31. jfr AVKILA.
KILA AV OCH AN10 4 0 4. En mängd brandgula krabbor kilade af och an (på klipporna). Skogman Eug. 1: 167 (1854). Janson Par. 97 (1900).
KILA FRAM10 4. kvickt röra sig framåt l. komma fram (ur ngt). Vi kilat fram som räfvar eller harar. Atterbom 2: 314 (1827). LfF 1905, s. 233. (†) Then Danske Flotta, kijlade således fram, som Winden fogade. Widekindi G2A 105 (c. 1676).
KILA FÖRBI10 04. Haren kilade förbi. Schultze Ordb. 2261 (c. 1755). Larsson Vandr. 55 (1909).
KILA IN10 4. Weste (1807). Nu kila vi oförmärkt in på gästgifvaregården, för att stärka oss med hvad huset förmår. Ekström Vandr. 63 (1871). DN(A) 1933, nr 329, s. 8. —
KILA IN OCH UT10 4 0 4 l. UT OCH IN4 0 4. Fiskarne kila in och ut mellan hålen i filosofernas mantlar. Munthe Nap. 142 (1885). Hellström Malmros 172 (1931).
KILA I VÄG10 0 4.
1) till 1: springa fort, löpa, ”kila”. Berndtson (1880). Gellerstedt Hult 144 (1906).
2) till 1 o. 2: avlägsna sig hastigt, ge sig i väg. LD 1907, nr 76, s. 4. Doktorn kilade i väg som en råtta, innan hans uppdragsgivare skulle få tid att ångra sig. Siwertz JoDr. 255 (1928).
KILA NED10 4 l. NER4. Snoken kilade skrämd ner i diket. Strindberg Hems. 74 (1887). Kila ner till station. DN(A) 1934, nr 172, s. 11. —
KILA OMKRING10 04, äv. KRING4 l. IKRING04. äv. oeg. l. bildl. Ryktet .. / .. kilar kring och sqvallrar. Gellerstedt 1Dikt. 24 (1871). Bergman JoH 126 (1926).
KILA UNDAN10 32, äv. 40. Börjesson C12 11 (1858). Lagerlöf Holg. 1: 55 (1906).
KILA UPP10 4, äv. OPP4. En mård kilade .. upp i tallkronan. Lagerlöf Holg. 2: 306 (1907). Frölich Lewis Babb. 471 (1923).
KILA UT10 4. Weste (1807). AB(A) 1933, nr 91, s. 7. —
KILA ÖVER10 40. Geete Twain HuckÄfv. 307 (1885). Nästa rast kilade hon och Mary över till kondiset mitt emot skolan. Oterdahl Skolfl. 184 (1924).
Spoiler title