SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KILA ɟi3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. kila, springa fort; jfr d. kile, gripa sig energiskt an med ngt, skynda sig, springa m. m., nt. kīlen, springa; sannol. etymol. identiskt med KILA, v.1]
1) (vard.) hastigt röra sig (i viss riktning); särsk. om människa l. djur: springa fort, löpa, ila; äv.: flyga hastigt; äv. om fartyg l. fordon. Kila sin väg, kila på dörren; jfr 2. Lind (1749). Dalin Vitt. 6: 68 (c. 1755). Nu kan jag endast omtala, att jag såg rundt omkring mig i vild fart kila små kalescher, dragna af svarta nästan nakna karlar. Wachtmeister Ind. 1: 16 (1894). En liten stund därefter kom en hare kilande över stigen. Lagerlöf Holg. 2: 29 (1907). De hundratals motorbåtarne, som nu kila mellan skären. VL 9/2 1908, Söndagsnr s. 1. Pojkar .. vilka kila som ödlor genom vimlet. Boberg Ind. 15 (1928). DN(A) 1934, nr 189, s. 18. jfr (†): Då (dvs. när dygden behärskar sinnet) blir han stadig i sinn, som för war kiland' i hwimsku (dvs. i fåfängliga l. dåraktiga förehavanden). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 216.
2) (vard.) (hastigt) avlägsna sig, ge sig av. Björkman (1889). Nej, nu måste jag kila. Strix 1897, nr 16, s. 6. NDA(A) 1933, nr 198, s. 6.
Särsk. förb. (i allm. till 1; vard.): KILA AV10 4. till 1 o. 2: avlägsna sig hastigt; sätta av i stark fart. Weste (1807). Hej — ja! båten min, — kila nu af och visa hvad du kan! Tavaststjerna Marin 13 (1890). LfF 1905, s. 31. jfr AVKILA. —
KILA AV OCH AN10 4 0 4. En mängd brandgula krabbor kilade af och an (på klipporna). Skogman Eug. 1: 167 (1854). Janson Par. 97 (1900). —
KILA FRAM10 4. kvickt röra sig framåt l. komma fram (ur ngt). Vi kilat fram som räfvar eller harar. Atterbom LÖ 2: 314 (1827). LfF 1905, s. 233. (†) Then Danske Flotta, kijlade således fram, som Winden fogade. Widekindi G2A 105 (c. 1676). —
KILA FÖRBI10 04. Haren kilade förbi. Schultze Ordb. 2261 (c. 1755). Larsson Vandr. 55 (1909). —
KILA IN10 4. Weste (1807). Nu kila vi oförmärkt in på gästgifvaregården, för att stärka oss med hvad huset förmår. Ekström Vandr. 63 (1871). DN(A) 1933, nr 329, s. 8. —
KILA IN OCH UT10 4 0 4 l. UT OCH IN4 0 4. Fiskarne kila in och ut mellan hålen i filosofernas mantlar. Munthe Nap. 142 (1885). Hellström Malmros 172 (1931). —
KILA I VÄG10 0 4.
1) till 1: springa fort, löpa, ”kila”. Berndtson (1880). Gellerstedt Hult 144 (1906).
2) till 1 o. 2: avlägsna sig hastigt, ge sig i väg. LD 1907, nr 76, s. 4. Doktorn kilade i väg som en råtta, innan hans uppdragsgivare skulle få tid att ångra sig. Siwertz JoDr. 255 (1928). —
KILA NED10 4 l. NER4. Snoken kilade skrämd ner i diket. Strindberg Hems. 74 (1887). Kila ner till station. DN(A) 1934, nr 172, s. 11. —
KILA OMKRING10 04, äv. KRING4 l. IKRING04. äv. oeg. l. bildl. Ryktet .. / .. kilar kring och sqvallrar. Gellerstedt 1Dikt. 24 (1871). Bergman JoH 126 (1926). —
KILA UNDAN10 32, äv. 40. Börjesson C12 11 (1858). Lagerlöf Holg. 1: 55 (1906). —
KILA UPP10 4, äv. OPP4. En mård kilade .. upp i tallkronan. Lagerlöf Holg. 2: 306 (1907). Frölich Lewis Babb. 471 (1923). —
KILA UT10 4. Weste (1807). AB(A) 1933, nr 91, s. 7. —
KILA ÖVER10 40. Geete Twain HuckÄfv. 307 (1885). Nästa rast kilade hon och Mary över till kondiset mitt emot skolan. Oterdahl Skolfl. 184 (1924).
Spoiler title
Spoiler content